Det känns som att det inte händer sådär värst mycket på den här bloggen nu för tiden även om det i mitt liv händer hur mycket som helst.. Igår hände utekväll med Sanna, det var väldigt uppskattat att komma ut för en gångs skull då det inte händer allt för ofta nu för tiden, tur att man hade en nykter pojkvän som håller koll på en då alla hjärnceller inte var i fullaste bruk.

Bör läsas av alla som tror på en rättvis värld, troende eller inte.
Jag fick sidan länkad av en bekant för någon timme sen. Det är alltså om mannen jag berättade om igår, han som pilgrimsvandrat runt jorden.

Jag fick tillslut också fram en bild på honom då han var i Lövberga, förmodligern dagen efter att han hade varit hos oss.

Pilgrimsvandrare

Har idag för första gången i mitt liv träffat en pilgrimsvandrare!

Och kristen som jag är var det en sjukt häftig upplevelse, han har alltså gått med endast gud som sällskap hela vägen från Italien till vårt lilla samhälle i mitten av Sverige. Det var under gårdagen dom ringde ifrån Hammerdals pastors och frågade ifall vi det vara okej om han fick övernatta på vårt församlingshem då han sovit hos dom dagen innan, och varmhjärtad och öppen som vår fina svenska kyrka är tog vi självklart emot mannen som vandrade i hopp om att finna sig själv och gud ännu mer. Han hade förmodligen inte vilat eller ätit ordentligt på flera dagar men trotts detta var det ända han bad om lite kaffe, det slutade dock med både skön säng, nya skor och varm mat innan han imorgon halv sex ska gå dom cirka fem milen till Hoting och där efter till gränsen mellan Sverige och Finland.

P.g.a. detta så har jag spenderat ett antal timmar i kyrkan idag men det är alltid lika mysigt och man känner sig alltid lika älskad när man kommer därifrån. Så nu väntar tvätt, läxor och allt annat tråkigt man inte hinner med i vanliga fall..

Det rosa är på ett ungefär det som han gått och det gröna det han ska gå i Sverige innan han kommer in till Finland, det är inte den exakta vägen men det var något liknande tror jag. Det är en otrolig resa han gör och jag är total imponerad att han är beredd att göra så mycket för att finna sig själv i gud!

Mamma Petra

Misstolka inte rubriken jag har absolut inte gått och blivit med barn..

Men igår hände det som aldrig händer och sånt som får en att tänka om.
Jag kom hem ifrån skolan tidigare en vanligt och väntade in Niklas när mobilen ringer på okänt nummer, visste inte ifall jag skulle svara men när den ihärdigt fortsatte att ringa så beslutade jag mig för att svara. I andra änden luren hördes en glad kvinnoröst men hon presenterade sig inte och därför vart samtalet så udda att jag inte kunde avgöra ifall det var ett skämt eller inte, det jag kom ihåg att jag hörde var i alla fall följande : Hej din mamma har just blivit överkörd av en bil medans hon var ute och cyklade, så du måste gå och hämta din lillebror på dagis innan klockan fyra annars blir han kvar där själv hejdå!

Så vad gör man? Jag visste inte ifall jag skulle tro på det eller inte men någon måste ju hämta Kalle så jag traskade iväg till skolan alldeles snurrig efter samtalet och hämtade upp Kalle, på vägen hem mötte jag några grabbar som undrade ifall jag hört om hon som blev på körd utanför bilbolaget och insåg någon gång då att det var sant det jag hört så jag skyndade mig hem med Kalle och provade ringa till mamma men fick inget svar.
Efter ett tag blev jag uppringd igen av en ambulans som frågade hur det var med oss barn och ifall vi skulle behöva någon som hjälpte oss under kvällen då mamma blev körd till Östersund med misstankar om en bruten lårbens hals.. Jag tackade nej till att få hjälp av okända människor i mitt hem, jag har trottsallt tagit hand om mina syskon förut.

Mesta delen av kvällen gled fram tyst och som vanligt, vi sa inte så mycket då det inte fanns något att säga, åt mat som jag värmde upp sen igår för jag inte orkade laga något annat, Niklas drog på fotbollsträning, jag och Kalle kollade på spy kids och stoppade oss själv fulla av glass, Niklas kom hem igen då det inte blev någon träning för det började hagla. Fick så småningom båda pojkarna i säng efter några tröstande ord om att allt skulle gå bra och att det säkert inte var någon fara.
En kille kom förbi med den trasiga cykeln och sen tittade Jimmy in en sväng och fick mig att tänka på annat men det blev trotts det inte mycket sömn under natten och när väckarklockan ringde hade jag inte hunnit somna än. Dock så var det ändå bara att kliva upp och göra frukost precis som mamma gör varje morgon oavsett hur dåligt hon har sovit, väckte därefter pojkarna och tvingade i dom min gröt som inte alls smakade som den borde undertiden som jag letade kläder åt dom och hotade dom med nersatt veckopeng ifall dom inte borstade tänderna ordentligt. ´

När klockan väl slagit åtta och Jörgen kom för att köra oss till skolan stod jag i pyjamas, oduschad med tom magen och världens ondaste huvudvärk i hallen och hade totalt glömt bort mig själv...
Har nu efter den här dagen mycket större respekt för alla mammor som har massor av barn att ta hand om och ändå hinner med sig själva...