Mina föräldrar.

                                                     Mamma-Åsa Karlsson.

Helt klart världens snällaste människa, lagom flamsig och lagom allvarlig då det gäller. Har ett stort hjärta och tycker om nästan alla, har alltid en plats över till någon som skulle komma in i sista sekund. Får vårt hem att vara hemtrevligt och mysigt då hon pysslar på om dagarna med det mesta. Hon älskar att ta med oss barn ut i snön på utflykter om vintrarna även om vi kanske börjar bli lite för stor för det nu om åren. Hon är också ägare till förmågan att ge med sig efter lite tjat och smicker vilket resulterar i att jag och mina bröder oftast får det vi vill efter lite om och men. Hon kanske inte är världens bästa kock men nog kan hon laga mat som går ner både lite här och var. Och så vitt jag har förstått är hon omtyckt bland dom flesta. Hon kramar och tar hand om mina vänner ifall dom behöver något, och skrattar nästintill hela tiden så man blir varm om själen. Mamma är sambo med JK som bor i ett stort hus på byn, dom pratar om att flytta ihop men hur skulle det se ut med fem barn mellan (7 och 16 år) i ett hus med två halv fjantiga och tokiga vuxna hahah.

                                                    Pappa-Sven Eriksson.

Min pappa  flyttade när jag var 6 år till Bahamas och vi har därför bara träffats några gånger om året, jag har dock inte på något sätt lidit över detta snarare tvärt om. Vi har haft det jätte bra när vi sätts och jag har fått upplevt fantastiska semestrar och somrar nere hos han tillsammans med hans fru och min lillasyster. Men för tre år sedan tog dom sitt pick och pack och flyttade hem till Sverige. Jag brukade då vara där på lov och helger. Min pappa är en rättvis person och vill alla runt om sig det bästa och glömmer då ofta bort sig själv. Han är utbildad helikopterpilot och jobbade som det när han bodde på Bahamas, nu i Sverige har han sadlat om och jobbar istället som personlig assistent. Jobbet tar upp mycket av hans tid och vi träffas därför inte så ofta nu heller även om han bara bor femton mil ifrån mig, det är trist men jag uppskattar den lilla tid vi får vara tillsammans och jag skulle aldrig i världen byta ut han för han är helt klart den bästa i mitt liv och lär mig så mycket om sånt som man borde veta när man är på väg att bli vuxen.