Iband ändrar gud bana för en, det är bara gilla läget eller läga sig ner och tjura

Gårdagskvällen blev inte riktigt som jag hade planerat den framför TV. Istället bjöd den på en lång promenad i spöregn, lite tårar, lite skratt i ren förtvivlan och några elaka ord. Det här är så jobbigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till längre. Jag vill hjälpa och göra allt bra men jag kan inte göra mer än att hålla mina armar öppna alla timmar på dagen. Det bli lättare när tårarna slutar rinna, det blir lättare då. Saknade finns kvar och man älskar lika mycket men det blir ändå lättare på något sätt när tårarna slutar rinna. Jag lovar för att jag vet av erfarenhet att det är så. 

Jag kom inte hem fören närmare halvfyra inatt och då var jag så omskakad och arg att jag helt enkelt inte kunde sova. Jag är oftast väldigt glad och det ska till mycket innan jag blir arg på riktig, men igår var jag arg. Jag var arg så det fortfarande gör lite ont i kroppen för att jag var arg. Jag kom inte i säng förs närmare halv sex imorse. Där av den löjligt långa sovmorgonen idag.