Jag lever, men jag förlåter dig inte Anna dock, så älskar jag dig ändå fina du.

Jag frös aldrig ihjäl igår, men jag fick några hemska men för livet som vi absolut inte behöver gå in i detalj på (jag vill helst bara glömma). 

Idag har jag mest sprungit fram och tillbaka hos en vän med krossat hjärta, det är så jobbigt att se, både hur dåligt hon mår och alla känslor som kommer tillbaka till mig då det bara var två veckor sen jag gick igenom exakt samma sak. På ett sätt är det kanske bra för då vet jag ju precis hur jag ska vara till hjälp men det är ändå bara skit för tillfället. Och det lär nog vara det ett tag framöver skulle jag gissa. 

Känslan säger att jag aldrig kommer tillbaka. Hjärtat säger något annat.