Det är okej att klaga lite ibland

Har dragit på mig jobbigaste förkylningen någonsin! Min hals är helt ur funktion, det låter som en motorsåg så fort jag försöker säga något och mina luftvägar är inte ens att prata om. Och som om det inte vore nog har jag världshistorien värsta huvudvärk och mina nya mediciner mot höfterna gör så att jag mest svamlar och hallucinerar hela dagarna. 
Folk har på fullaste allvar kommit fram till mig och frågat ifall jag är nykter eller inte. Jag antar att det är ett rätt bra sätt att förklara hur jag mår nu för tiden, och uppe på allt det här får jag också några gånger per dag grovaste minnesförlusterna, glömmer bort att jag pratat med folk, glömmer bort att jag ätit middag så jag måste göra det igen, glömmer bort att jag skulle göra saker, glömmer bort att jag redan har duschat två gånger och upprepar hela proceduren igen. Jag har absolut ingen koll på vilken dag det är och har inte en blekaste aning om vad jag gjorde igår eller dagen innan det. Mitt minne ligger på botten och så kommer det hålla på ända tills nästa vecka då jag ska prova nya mediciner innan nästa operation. Så om någon känner sig manad är mitt liv väldigt billigt idag, bara att säga till så ger jag mer än gärna bort det ett tag. 

Fast jag är rätt lyckligt trotts allt det här, det är ju ändå lättare och roligare att le än att se sur ut. Det blir ju så himla ansträngande om man måste gå och se sur ut hela tiden, då lär man få världens träningsvärk i kinderna! Puss!