Kliver upp efter en rätt så sömnlös natt fylld av skorstensrökning på balkongen och lite tårar i smyg, några satc avsnit för mycket och en hel del funderande och grubblande över varför jag tvekar så pass mycket nu när jag äntligen har allt jag någonsin önskat mitt framför ögonen?
Men kan ju undra när kärleken blev såhär invecklad? Sist jag kollade skulle den vara rolig, underbar och trygg? Det ändå jag känner är förtvivlan, förvirring och en längtan till livet jag levde för ett år sedan då jag än så länge inte hade en blekaste aning om vad kärleken kunde göra med kroppen.
-if you're going through, just keep going'
-Jag ska kuta så in i helvete snabbt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar