Lär sig att släppa taget alldeles för fort. Upplever glädje som är för stark och förvandlades till rädsla. Vet inte längre om tårarna jag gråter i smyg är av sorg, längtan eller lycka?
I dina armar tänker jag inte på honom längre och jag är rädd för att glömma det jag så länge har hållit fast vid. Läger lite av tryggheten jag kände i honom på dig istället men är livrädd för att tappa kontrollen över mina känslor. Vågar inte bli kär på nytt, inte igen, inte än. Men gudarna ska veta att du är bland det finaste jag har upplevt även om det är lika nytt som frosten på backen.
Du är som dom perfekta skorna man ser i affären, fina och precis dom man alltid drömt om. Ända problemet är att dom inte passar, jag är inte askkungen och jag kan inte gå i ett par skor som ger skavsår..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar