Det är så här vi fungerar och det är så här jag tror att vi vill ha det trotts att vi klagar

              Har helt klart haft en super helg med massor av fina och bra människor.
          Odd, Mattias och Henrik fick inte vara med på bild, dom är helt enkelt inte lika snygg som vi tjejer!  


Strömsund är speciellt på det sättet. När jag igår kväll insåg att jag faktiskt var påväg ut så kunde jag redan se mellan fingararna precis hur den här kvällen skulle bli och vad som skulle stå på vems facebook status och vilka som skulle skriva vad i vilkas loggar dagen efter. Strömsund är som en ända stor upprepelse process. 

Och mycket riktigt så blev det precis som jag hade antagit det. Man ser samma kille och tjej bråka bakom en husknut, samma kille blir odrägligt full, samma tjej springa runt och va pinsam, samma person som har samma tråkiga fest, samma små barn som tror det är tufft att bli full på två cider och sen skylla på att man sovit och ätit dåligt. Är det du som är galen eller världens som är sjuk?  Det är lätt att tröttna på allt det här. Men lyckligtvis så finns det en lösning! Man stannar hemma två helger på rad och sen blir det lite exotiskt att se på hela cirkusen igen, typiskt beteende för bönder.... I'll bet.

Men, men, men så lyckligtvis för mig så har jag sån jävla tur att jag har sjukt underhållande och trevliga vänner och bekanta som helt enkelt räddade mig från galenskapet igårkväll/natt.

Vi tog vårat glada humör och stängde in oss i Emelies super mysiga och ny renoverade lägenhet. Vi var 8 stycken vilket är alldeles lagomt. Vi var inte full och odrägliga, vi slogs inte och vi gjorde inte bort oss framför hela Strömsunds befolkning, Vi satt helt enkelt och pratade, spelade spel, dom drack likör, lyssnade på bra musik, och skvallrade som en hel hög kärringar. Det var fruktansvärt trevligt faktiskt. Vid två tiden var det dags för mig att börja gå hemåt så vi tog oss en promenad hela högen, ett varv runt byn bara för att se till att allting var som det brukade, för trotts allt så är det ju precis så vi egentligen vill ha det. Som vanligt, det vi alltid haft. Inga drastiska förändringar och inget som skulle kunna rubba den där tryggheten vi bönder finner i att alltid se samma sak, det som väntas helt enkelt. Det är så här vi fungerar och det är så här jag tror att vi vill ha det trotts att vi klagar.