Hade man roligare då?

Ibland kan jag fundera på fördelarna med att vara singel framför att vara i ett förhållande. Hade jag roligare när jag var singel? Och i så fall varför var det roligare då?

När man är singel går man hela tiden och väntar på något, men kollar runt omkring sig och letar efter potentiella pojkvänner, det är spännande och roligt. Man är fri att göra vad man vill och det utan att behöva ta hänsyn till någon. Man har all rätt som helst att vara världens största ego! Och framtiden är oskriven, man har hela världen framför sig och kan dela den med precis vem man vill.
Om någon hade frågat mig för ett halvår sedan vad jag gjorde en vanlig tisdagskväll hade jag förmodligen svarat: Att jag hade pluggade efter skolan, tränade en sväng på eftermiddagen och framemot kvällen dragit ihop ett kompis gäng och hittat på massa puckade men roliga upptåg och varit vaken alldeles för länge på natten. 


Om man frågar mig idag vad jag gjort en dag som denna så blir svaret något tråkigare. För idag har jag:
"Myst" med min pojkvän efter skolan, träffat min svärfar och hans kusin på eftermiddagen. Och efter middagen har jag/vi (Det är alltid ett vi) Tvättat kläder, sträckt lakan, diskat och möblerat om! 


Så hur är det egentligen? Är det roligare att vara singel. När man var det hade man alltid tid för vänner och dem hade alltid tid för mig. Nu om jag exempelvis ska träffa Sanna måste vi planera det tre veckor i förväg så vi kommer ifrån våra pojkvänner och har tid till ett socialt liv. Samma sak gäller exempelvis Alejandra, ända dagarna det finns tid för min bästa vän sen flera år tillbaka är en timme på Tisdag och en timme på Torsdag, dom timmarna faller då in på min simtid, vilket resulterar i ett vi endast kan  umgås då vi tränar!

Beror då detta på att jag har skaffat mig ett seriöst förhållande eller på nått annat? Och hur mycket tid får en pojkvän egentligen stjäla från ens tid.