Killen som gör mig lycklig varje dag

Jag vet vem jag hör ihop med och jag vet vem jag borde vara med. Jag vet vem jag vill vara med och jag vet vem jag älskar. Jag vet vem som gör mig lycklig och jag vet vem som är ljuset i min vardag. Herre gud vad jag älskar dig Andreas.

Still Counting, still looking

Vet inte längre vad hon vill. Är mest förvirrad och orkar inte med allt drama som världen runt omkring tycks tagga upp mer och mer för varje sekund som passerar..

Funderar mest på om det är hjärtat man ska följa eller om det är hjärnan? Om man känner en sak men vet att något annat är bättre, att det är där man borde vara? Vilket håll ska man då stå åt? Vilken väg ska man välja och vilken vägg ska man luta sig mot när resan blir för jobbig? Är det okej att bara kasta upp alla löven i luften och hoppas dom faller tillbaka på samma plats igen, eller måste man vårda det man rör vid och lägga tillbaka dom/det med omsorg så ingen smärta orsakas? Hur vet man egentligen vad som är rätt och vad som är fel? Och hur ska man någonsin kunna veta någon längre när man inte ens vet vilket håll man borde springa åt och vilken trygghet man ska landa i?

Jag har fått allt jag någonsin önskat och drömt, allt jag någonsin velat ha. Men det är något som saknas. Någon som fortfarande inte känns rätt? Något fattas och jag vet inte vad det är eller vad jag ska göra åt det?

All I need is you

Spenderar några timmar hemma hos mamma idag. Kollar på barnprogram, äter glass, hjälper till med maten och myser med lillebror.

Har i princip flyttat in hos andreas och är nästan aldrig hemma nu för tiden. Men det gör mig inte så mycket då jag älskar att somna i armarna på killen jag tycker om mest och älskar att vakna till orden godmorgon viskande i mitt öra med hans hand på min mage. Jag älskar att sitta i hans fönster på nätterna med en cigg i handen och kolla på honom när han ligger och fryser i sängen för att vinden blåser in och termometern har gått ner till nollgradigt. Jag älskar att hålla hans hand längsmed tomma gator med färg glada höstlöv prasslande under mina fötter och jag älskar framförallt att jag älskar honom. För det gör jag. Jag älskar honom och jag älskar att jag gör det!

24-09-11 11:16

Tänker ligga kvar i sängen hela dagen. Äta glass, kolla på film och tycka synd om mig själv då jag har hemskaste huvudvärken någonsin... Men jag får skylla mig själv. Kanske hjälper det med ett varmt skumbad, levande ljus och lite John Mayer i bakgrunden?

Alla prinsesssagor har ett lyckligt slut

Min relationsstatus har gått från singel till i ett förhållande och mitt hjärta slår så hårt för han. Jag blir nu för tiden benämnd som hans flickvän och jag saknar honom även om det bara har gått några timmar sen vi sågs, hans extra nyckel till lägenheten sitter på min nyckelknippa och vart jag än går säger folk att jag har fått världens finaste kille.

Skulle vilja se på mig själv som en upptagen tjej nu. Jag har en pojkvän och han kan vara den finaste på jorden. Jag är lycklig på riktigt och jag längtar som en idiot tills han komma hem från sina föräldrar där han spenderar helgen..

Grattis på 8års dagen älskade unge!

22-09-11- 19.25

Du är allt jag någonsin önskat, allt jag någonsin drömt!
Det är du som hjälper mig finna alla drömmar jag har glömt...

Är vi tillsammans nu?

När vet man egentligen när man är tillsammans på riktigt?? Är det den dagen man håller hand offentligt eller den dagen man kan pussas framför kompisarna? Den dagen man första gången ger hela sig själv till någon annan eller den dagen ens facebook status går från singel till i ett förhållande?

Är det okej om man vill vänta några dagar till innan man bestämmer sig eller tror folk då att man är osäker på vad man vill?

Vad gör man när ens hjärta säger en sak och gud säger något helt annat? Vad gör man när en kropp säger en sak och ens principer säger emot? Hur ska man veta vad som är rätt och vad som är fel? Vilka är spelreglerna i kärlek och går förloraren hem tomhänt??

Kärlek och respekt yao!

Har mitt i veckan mys borta i Strand med världens finaste Sanna. En ridtur i solnedgången, idolmys, kvällsfika och skräckfilm innan vi gör natt.

Funderar fortfarande över vad kärleken egentligen betyder undertiden som jag bara gräver mig djupare och djupare ner i tryggheten jag finner hos honom. Minnena från det gamla blir suddigare och suddigare för varje sekund som jag är med han. Längtar in i värmen från hans kramar när mitt täcke är för kallt om natten och ser fram emot imorgon då jag ska få somna bredvid han och vakna med hans armar runt min kropp. Är så fruktansvärt kär att jag nästan har glömt bort hur det var innan, är inte längre rädd för att bli sårad då det här är tusen gånger bättre än det jag förut hade..

Går mot något mycket bättre än det jag hade med dig, trivs som det är nu och vill inte längre gå tillbaka till det som varit. Ser framåt med någon annan den här gången, någon som ger mig mer kärlek än du någonsin har kunnat göra.  

Going through hell

Kliver upp efter en rätt så sömnlös natt fylld av skorstensrökning på balkongen och lite tårar i smyg, några satc avsnit för mycket och en hel del funderande och grubblande över varför jag tvekar så pass mycket nu när jag äntligen har allt jag någonsin önskat mitt framför ögonen?

Men kan ju undra när kärleken blev såhär invecklad? Sist jag kollade skulle den vara rolig, underbar och trygg? Det ändå jag känner är förtvivlan, förvirring och en längtan till livet jag levde för ett år sedan då jag än så länge inte hade en blekaste aning om vad kärleken kunde göra med kroppen.

-if you're going through, just keep going'
-Jag ska kuta så in i helvete snabbt!

Bästa bästisen man kan ha.

Läger lite av tryggheten jag kände i honom på dig istället men är livrädd för att tappa kontrollen över mina känslor.

Lär sig att släppa taget alldeles för fort. Upplever glädje som är för stark och förvandlades till rädsla. Vet inte längre om tårarna jag gråter i smyg är av sorg, längtan eller lycka?

I dina armar tänker jag inte på honom längre och jag är rädd för att glömma det jag så länge har hållit fast vid. Läger lite av tryggheten jag kände i honom på dig istället men är livrädd för att tappa kontrollen över mina känslor. Vågar inte bli kär på nytt, inte igen, inte än. Men gudarna ska veta att du är bland det finaste jag har upplevt även om det är lika nytt som frosten på backen.

Du är som dom perfekta skorna man ser i affären, fina och precis dom man alltid drömt om. Ända problemet är att dom inte passar, jag är inte askkungen och jag kan inte gå i ett par skor som ger skavsår..

Hungrig? inte längre iallafall

När man har bråttom ska det gå snabbt, men frågan är hur snabbt? Bilden kan ju få tala för sig själv den här gången..

Fan ta er om ni har fel för nu hoppar jag rak ner i ett hav fullt av hajar!

Jag kan se dörren från mitt sovrumms fönster...

Jag kan se rak in i det vardagsrum där vi spenderat otaliga nätter framför dåliga TV program. Tryggheten jag upplevde när jag fick somna på din mage och känna dina hjärtslag emot mina. Du var hela min värld och all min trygghet, du lärde mig vad kärlek var och du lärde mig hur det var att vara två. Att glömma dig har varit en omöjlighet i alldeles för många månader eftersom jag inte vet om jag vågar glömma. Jag kommer inte ihåg vad ett liv utan dig var och jag är rädd för att bli ensam utan drömmarna om dig. 

Men nu har jag träffat någon annan, någon som har allt det där som du saknade. Någon som säger fina saker och någon som saknar mig när jag är långt borta. Det vi hade kommer jag aldrig glömma, och jag kommer alltid minnas dig som det vackraste jag hade, du var min första och jag kommer tänka på dig tills tiden slutar existera. Men alla runt om mig säger att jag måste våga ta steget nu för det finns någon annan som kommer fånga mig om jag faller den här gången. Någon som kommer fånga mig tusen gånger om, någon som kan ge mig lika mycket trygghet och kärlek som du gjorde om inte mer. Och fan ta er om ni har fel för nu hoppar jag rak ner i ett hav fullt av hajar!

Hur mycket får man egentligen sakna innan man verkar desperat?

Är det okej att sakna en människa hur mycket som helst? Att gråta sig till sömns trotts att alldeles för många dagar har passerat sen man sist var lyckligt på riktigt? Är det okej att drömma om någons armar runt sig innan man somnar och minnas någons leende det första man gör när man vaknat? Hur mycket får man egentligen sakna innan man verkar desperat? Och hur ofta får man nämna dess namn innan man verkar besatt?

Folk som inte förstår säger att man borde glömma, komma över och gå vidare..

1. Jag vill inte glömma, jag är livrädd för att glömma.
2. Jag är inte ens säker på att jag vill gå vidare riktigt än. 

Jag hade aldrig varit med om det människan kallar kärlek innan så jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Nu i efterhand har jag bara en mening för cirkusen jag har upplevt det här året. När den kommer tar den med sig allt du någonsin saknat i livet och när det går blir man lämnad tomhänt och smärtfylld. Jag har alltid trott att det är i hjärtat och sinnet det gör ont när man blir lämnad ensam, men ack så jag bedrog mig! Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan smärta, den sitter ända in i benmärgen och smärtan är lika fysik som psykisk.

Jag gråter fortfarande, fast bara i smyg. Vissa nätter gråter jag så jag tror att jag är döende då det gör så in i helvete ont! Det handlar inte om att jag inte kan gå vidare utan om att jag inte vill. Smärtan är inget att föredra men åtminstone gör den mig påmind om det vackra och underbara jag fick uppleva under vinterns snögnistrande och kalla nätter. En gång somnade jag i dina armar, nu somnar jag i mina tårar för att du var det vackraste jag någonsin haft.